Har inte haft någon större lust att blogga i helgen - har helt enkelt varit för trött för det. Har svårt att sova på nätterna av olika orsaker.

Igår var det första dagen på vårterminen för Anton och det var med viss motvillighet han gick till skolan - jullovet är ju alldeles för kort tycker han. Det skulle vara lika långt som sommarlovet sa han i går kväll.

Skönt att alla helgerna är över för denna gång - det brukar jag i normala fall ínte tycka men med tanke på vad som händer i mitt liv nu så är det så.

Idag ska jag gå ner till tvättstugan och se om det finns någon ledig tvättid - tvättberget växer och M vägrar att tvätta annat än sin egen tvätt nu för tiden. Värken i min kropp hindrar mig från att tvätta men jag får försöka bita ihop och tvinga mig till att börja beta av det allra värsta i alla fall.

Antons bästis E kommer med honom hem från skolan idag - alltid lika kul att träffa henne. De har så himla kul ihop - som ler och långhalm:-)

Till sist skulle jag vilja svara på "Okänds" kommentar:

Ja, jag vet att barnet måste vara 12 år innan det själv för bestämma hur det vill ha det med vad det gäller hur mycket det ska träffa föräldrarna men M och jag har tillsammans kommit fram till att det är det bästa för Anton att göra som vi tänkt och det var M:s förslag från början och självklart gäller det under förutsättning att han är nykter och det är han medveten om. Skulle aldrig drömma om att förbjuda Anton att träffa sin pappa annars!

Vårt mål är att genomföra den här separationen så det blir så bra som det bara kan bli för Antons skull. Därför ska vi separera som vänner och försöka lägga allt jobbigt bakom oss. Vi har kommit till insikt om att vi nog kan komma bättre överens om vi bara är vänner och inte tillsammans.

Vi älskar ju båda vår son och han är det allra viktigaste i vårt liv - vårt allt.

Skolan är informerad om vad som ska ske och de kommer att gå in och stötta Anton de med om han får det jobbigt.

Ville bara säga det.

Till Ellen:

Ja, 20 år är länge men det har ju varit dåligt av och till de senaste 10 åren så det här beslutet har växt fram hos mig den senaste tiden och det finns ju gränser vad som är acceptabelt i ett förhållande och att hålla ihop för Antons skull är ju ingen bra lösning har jag kommit till insikt om. Du är så himla go och snäll och omtänksam - en STOR kram till dig för att du bryr dig - det värmer ska du veta!!!

Slutsvamlat för denna gången:-)

Adios